Resan börjar med ett återbesök i den gamla hemstaden Malmö, och vad kunde vara ett bättre sätt att öppna denna blogg på än med några rader om denna stad?
Det var ganska precis ett år sedan jag flyttade härifrån, och varje gång jag varit på besök sedan dess har det känts som att komma hem. Gatorna och fiken runt folkets park och möllan, falafeln (فلافل) och torghandeln med stans billigaste grönsaker. När jag under mitt besök av European Social Forum i september satt och avnjöt en falafel vid statyn på möllan mötte jag blicken hos min gamle grönsakshandlare som stod i samma stånd, på samma plats som han gjort två år innan när jag köpte min första aubergin av honom. Han log åt mig och vinkade. Jag log och vinkade tillbaks.
Det var ganska precis ett år sedan jag flyttade härifrån, och varje gång jag varit på besök sedan dess har det känts som att komma hem. Gatorna och fiken runt folkets park och möllan, falafeln (فلافل) och torghandeln med stans billigaste grönsaker. När jag under mitt besök av European Social Forum i september satt och avnjöt en falafel vid statyn på möllan mötte jag blicken hos min gamle grönsakshandlare som stod i samma stånd, på samma plats som han gjort två år innan när jag köpte min första aubergin av honom. Han log åt mig och vinkade. Jag log och vinkade tillbaks.
Den sista terminen jag bodde i Malmö gjorde jag praktik på Introduktionsenheten för nyanlända invandrare i en av stadens stadsdelar. Jag trivdes i allmänhet mycket bra med den vänliga och skämtsamma stämningen bland personalen, som tycktes ge möjlighet för öppna diskussioner om det mesta. Ibland kunde jag dock få frågor som "Vad tycker du om att det är så mycket invandrare i Malmö?", där tonen i frågan antydde att jag borde säga något om det problematiska i detta. I efterhand önskar jag att jag sagt något om det märkliga i att en ökad befolkning betraktas som ett problem för ett land som Sverige. Men det är klart att man formas av de röster man hör omkring sig. Jag påverkades av personalen jag följde den terminen, och kanske påverkades de av mig. Förmodligen påverkas de dock i betydligt högre grad av starka röster i media, som Malmös högsta höns Ilmar Reepalu som tycks ha gjort "flyktingfrågan" till sitt hjärtebarn. Gränskontrollen runt Sverige ska göras hårdare så att flyktingar som kommer via något annat land ska kunna skickas tillbaka, till exempelvis Danmark, innan de kommit in på svenskt teritorium (Se DN 2007-11-27). (Detta, som går i linje med dublinförordningen, får i alla fall mig att undra vilka flyktingar som inte kommer till Sverige via ett annat land.)
Det intressantaste och mest ironiska i detta förslag är att Reepalu tillsammans med sin kollega Göran Johansson i Göteborg utgår ifrån antagandet att det finns en legal väg in i Sverige för att söka asyl. Det är bara att vända sig till närmaste Svenska ambassad i hem- eller grannlandet. Vilken bra idé! Då skulle tusentals människor inte behöva vända sig till människosmugglare varje år och betala förmögenheter för en resa som kan göras på några timmar för en bråkdel av samma kostnad med ett vanligt flyg. Innan detta blir verklighet, om det någonsin blir det, får jag onekligen lite svårt att veta om jag ska betrakta Reepalu och Johansson som progressiva försvarare av mänskliga rättigheter eller som konservativa populister. Till detta får jag säkert skäl att återkomma. Medan jag fortfarande har ämnet Malmö på tråden vill jag passa på att tipsa om en kommentar i DN som ger ett välbehövligt perspektiv på en ibland ganska tjatig debatt.
Nu ska väskan packas och matsäcken förberedas!
Det intressantaste och mest ironiska i detta förslag är att Reepalu tillsammans med sin kollega Göran Johansson i Göteborg utgår ifrån antagandet att det finns en legal väg in i Sverige för att söka asyl. Det är bara att vända sig till närmaste Svenska ambassad i hem- eller grannlandet. Vilken bra idé! Då skulle tusentals människor inte behöva vända sig till människosmugglare varje år och betala förmögenheter för en resa som kan göras på några timmar för en bråkdel av samma kostnad med ett vanligt flyg. Innan detta blir verklighet, om det någonsin blir det, får jag onekligen lite svårt att veta om jag ska betrakta Reepalu och Johansson som progressiva försvarare av mänskliga rättigheter eller som konservativa populister. Till detta får jag säkert skäl att återkomma. Medan jag fortfarande har ämnet Malmö på tråden vill jag passa på att tipsa om en kommentar i DN som ger ett välbehövligt perspektiv på en ibland ganska tjatig debatt.
Nu ska väskan packas och matsäcken förberedas!
